Category Archives: hemland och natur

Fisket i Kvarsebo hembygdsförening

I Kvarsebo har fisket varit en central aktivitet för överlevnaden av bygdens medlemmar under tusentals år. Detta är något som entusiaster i hembygdsföreningen forskat och skrivit om. Kanske bodde det folk som fiskade i trakten redan för 9000 år sedan. Detta antyder fornlämningar efter boplatser vid Nävsjön. Under stenåldern använde man sig troligtvis av bland annat harpuner för att jaga säl, samt för fiske på grunda vatten av fiskar som flundror och öring. Fornlämningar på andra håll i landet visar också på att pilbåge och ljuster även användes för fiske i grunda vatten. Primitiva former av nät lär också ha använts, tillverkade av till exempel bast från vide eller lind. Krokar av ben har också hittats, som antyder vilka fiskesätt som användes på denna tid.

För 4000 år sedan skedde en förändring i Kvarsebo som innebar att jaktboplatser och fiskeboplatser försvann. En teori är att Kvarsebo-borna vid denna tid övergick till åkerbruk och skötsel av boskap som huvudsaklig näringssyssla, samt flyttade till andra platser där förutsättningar för denna typ av liv passade bättre.

Från slutet av 1700-talet och framåt finns dokumenterat att det fiskades strömming i större mängder. Med strömmingsskötar, skottnät och sättnät fiskades strömmingen upp och var huvudnäring för många invånare i regionen.

Under 1900-talet fortsatte strömmingsfisket som det mest kommersiellt gångbara fisket. För hushållets väl och ve fiskades även andra arter, framför allt fjällfisk som abborre, gös och sik. När det gäller strömmingsfiske var tiden från maj till midsommar en viktig tidpunkt. Då strömmingarna gick in i Bråviken för att leka. Även tidsperioden från augusti till sent inpå hösten var en bra fiskeperiod, då strömmingen återigen gick in i Bråviken för att leka. Denna Bråvikströmming som fiskades på hösten var berömd för sin smak, en mindre och utsökt strömming. En annan specialitet från Kvarsebo var romströmmingen, som exporterades ända till Japan under ett antal år.

Ödenäs hembygdsförening

Sedan 1970 har hembygdsföreningen i Ödenäs funnits, kämpat, och haft trevligt, för att bevara denna socken vars centrum utgörs av Ödenäsdrumlinen. Drumlin är ett annat ord för en ås och är en produkt av inlandsisens rörelser många tusentals år tillbaka i tiden. Ödenäs hittar du i Västra Götalands län, omgivet av sjöar som Ömmern och Ören. På grund av de speciella geologiska bildningarna till följd av inlandsisen och drumlinen är området klassat som riksintresse för naturvård.

Odlingslandskapet är typiskt för drumliner med slåtterängar, med beteshagar och uråldriga träd. Landskapet inkluderar såväl barrskogar, åkrar och lövskogar. En viktig ingrediens i landskapet är också sjöarna Ömmern, Ören, Näten och Sörån som också bidrar till områdets skönhet och särprägel. Ömmern som är en näringsfattig klarvattensjö med ett 30-tal öar och skär varav 6 av dessa är fågelskyddsområden.

Speciellt för Ödenäs är slåtterängarna. Enligt kartor från tidigt 1700-tal hade bara Mellomgården och Östergården ängsmark som upptog mer än 60 hektar på vardera stället. En stor del av denna mark blev sedan uppodlad så att det i slutet av 1800-talet återstod endast hälften av denna areal i ängsmark. Fortfarande finns det ängsmark som har fortsatt att slåttras fram till idag. På ängsmarken finns en flora och fauna som inte påträffas i annan vegetation och det är därför viktigt att bevara dessa marker. Hembygdsföreningen hjälper till med slåtter varje år, och under några år var just Hembygdsföreningen i Ödenäs ansvarig för ombesörjningen av slåttret i Bryngels gärde, en plats som har en över etthundrafemtio år gammal tradition av slåttring.

Hembygdsföreningen startade som en motreaktion mot planerade golfbanor och andra aktiviteter för att främja Göteborgarnas friluftsliv. Frågan man ställer sig är ju förstås vilken bättre resurs än Ödenäs skogar och sjöar för att fylla behovet av stadsbornas friluftsliv. Reservatet finns kvar idag och hembygdsföreningen lever, slöjdar, vandrar och fikar likt de har gjort de senaste 45 åren.

Hembygdsföreningarna och friluftslivet

På 70-talet bildades det många hembygdsföreningar som en motreaktion på att kommunerna ville riva kulturbyggnader, häva naturreservat eller bygga nya bostäder eller industrier i naturmiljöer. Hembygdsföreningarna har sedan dess på många platser kämpat för att bevara kulturmiljön och förhindra att kulturminnen och natur exploateras. Dessa hembygdsföreningar brukar också anordna vandringar och utflykter för sina medlemmar och utomstående i naturen.

Dock har hembygdsföreningar funnits mycket längre än så. Skansen i Stockholm och Kulturen i Lund var två friluftsmuseum som avsåg att värna om den folkliga kulturen, och inspirerade till skapandet av friluftsmuseum och hembygdsgårdar runt om i landet. Kulturen och Skansen grundades på 1890-talet. Leksands hemslöjd grundades 1904 och i samma veva även Dalarnas hembygdsförbund, och dessa var pionjärer. Snart bildades det många hembygdsföreningar runt om i landet. Många ansåg att i takt med att industrialiseringen spred sig, förlorades bygdekulturen, tradition och kunskap som fanns i denna kultur.

En del i hembygdsföreningarnas miljöarbete kan vara att bevara fiskebestånd eller jaktbestånd. Det betyder att man värnar om sjöar och marker och människans inverkan på dessa. När det gäller fiskeriet kan man begränsa fiskandet utan att behöva förbjuda det helt. Ofta behövs ett fiskekort för att fiska, ett tillstånd som man köper på orten. Det finns ibland också regler om vilka fiskeredskap som får användas och hur stora fiskarna måste vara för att man ska få ta upp dem, samt vilka typer av fiskar som får fiskas upp.

När det gäller jaktbestånd är det reglerat hur många djur som du får skjuta, för att hindra att balansen i ekosystemet förstörs. Samtidigt kan jakt förordas för att i sig skydda såväl vissa arter som boskap eller människor. I detta sammanhang kan hembygdsföreningarna ha en roll i att bevara naturen och kulturen i bygden, så att det kan fortsätta att fiskas och jagas i bygden, såsom det gjorts i århundraden.

Fristads Hembygdsförening

I södra delen av Sverige hittar du Fristadsbygden, som är en kulturbygd som lämpar sig för friluftsliv med sina sjöar, vattendrag och marker där du kan sätta upp ditt tält. Hembygdsföreningen anordnar tipspromenader med jämna mellanrum, så att du kan komma ut och få frisk luft och känna doften av skog.

Vid sjön Viskan, som ligger i Fristad, finns det en plats som heter Mölarp. Här finns ett naturreservat där du kan hitta stora bestånd av backsippor och den ovanliga silvertisteln. Forsärla och strömstare är två fåglar som ornitologiskt intresserade har intresse av. Viskan lämpar sig för fiske, men ingår i ett fiskevårdsområde, vilket gör att särskilda regler för fiske gäller. Bland annat finns det minimimått för att ta upp lax, öring och ål, samt en begränsad tidsperiod på året för lax- och öringsfiske. Endast handredskap är tillåtna och fiskekort krävs.

En återkommande aktivitet är vandring på Kulturstigen, som anordnas av hembygdsföreningen. Kulturstigen tar dig genom Fristadsbygden på en 6.6 km lång slinga (med möjlighet till genvägar) och börjar vid minnesstenen över Älvsborgs Regementes tid, och passerar sedan 32 platser med historiska minnen. Dessa kan du läsa om i ett häfte, eller bli varse om när du går en anordnad vandring med guide. Missa inte Enehagen som var ett torp som från början blev kvar som ett undantag när Nils Andersson sålde sin gård 1831.

En unik spelman som kom ifrån Fristad, eller i alla fall runt Sjuhäradsbygden, var spelmannen Carl Johan Andersson. Han är unik genom sin speciella spelstil som, vilket i sig är unikt, blev inspelad på fonograf. Han som spelade in hette Yngve Laurell, var etnolog och kom från Rångedala, och var en av de första i världen som dokumenterade och spelade in folkmusiker. Riksspelmannen Jenny Elisabeth Gustafsson skriver om dessa män och har noterat samt analyserat spelstilen som Carl Johan Andersson hade. Självklart framför hon dennes låtar regelbundet.

Camping intill hembygdsgårdar

Camping är en aktivitet som passar utmärkt för den som turistar i Sverige. Detta inte bara för att Sverige är ett så vackert land med många skogar, sjöar och vattendrag där det kan vara magiskt att sätta upp sitt tält. Det är också för att Sverige har principer som benämns som “Allemansrätten”, som innebär att du får uppehålla dig i och passera privat mark, utan speciellt tillstånd. Så med dina friluftsbyxor med stretch från T&P kan du lugnt gå runt i skogarna, plocka svamp och bär med rätten på din sida.

När du campar i naturen får du sätta upp ditt tält på annans mark, men du får inte beträda någons tomt, det kan till och med vara hemfridsbrott. Här är det alltså viktigt att göra skillnad på mark och tomt. En tomt är den areal som hör till ett bostadshus, och det kan utgöras av en gårdsplan eller liknande. På 60-70 meters avstånd är det ofta lugnt, men det beror mycket på hur huset eller gården ser ut. Det kan vara ett mindre område (som ofta är vid bostadshus och ekonomibyggnader som stall) eller större område (vanligt för till exempel slott och herrgårdar), och bara för att det inte finns något stängsel betyder det inte att tomten får beträdas hur som helst.

Å andra sidan betyder detta för friluftsmänniskan också att det utanför en tomt finns få rättigheter för markägaren att hävda. Att du sätter upp ett tält ett dygn eller flera på dennes mark är något som du har rätt till. Det gäller förstås även marker som tillhör hembygdsföreningar, och hembygdsgårdar. Du har normalt sett också rätt att använda någons badbrygga när den inte är där.

Allemansrätten innebär också att du inte får skada naturen när du passerar eller uppehåller dig på en plats. Till exempel får du inte passera genom plantering eller åkermark och du får inte beträda någons tomt.

Aktiviteter i hembygdsföreningarna

En hembygdsförening intresserar sig för historien i den socken där den befinner sig, samt samlar information från bygden för att inte låta den gå förlorad. I takt med att personer viker hädan försvinner mycket kunskap och tradition, och det är inte säkert att det är någon som tar hand om de fotoalbum, de gamla redskap och förteckningar som kan vara av stort intresse för andra. Släktforskning är en aktivitet som många hembygdsföreningar ägnar sig åt och där spelar också äldre personer i bygden och deras tillgångar en viktig roll.

Kunskapen som finns hos medlemmarna i en hembygdsförening sprids vidare genom böcker, filmer, skrifter och föreläsningar. I många hembygdsföreningar anordnas det utflykter där medlemmar eller utbölingar får bekanta sig med historien på de platser där historien utspelade sig. Vandringar som kan gå förbi stenrösen, gamla bosättningar och andra kulturminnen som det kan vara lätt att gå förbi och förstå vidden av om ingen berättar om dem.

Kaffet och fikat är centralt i de flesta hembygdsföreningar. Oavsett om det gäller ett årsmöte, en vandring bland kulturminnen, en dag med slåtter på ängen eller en dag med fiske finns termosen där och förgyller dagen. Kanske är detta trots allt höjdpunkten och kärnan i de flesta hembygdsföreningar, att mötas och spendera en tid tillsammans. Sedan finns det ingenstans som en kopp kaffe eller en kopp choklad smakar så bra som ute i naturen, och ingen tidpunkt för paus är så lämpad som efter en tuff vandring i skogen eller några timmars idogt arbete på åkern eller ängsmarken.

För att kunna njuta extra av en skogsvandring eller en dags arbete på slåtterängen är rätt kläder och skor av största värde. I Active Outfits butik hittar du tåliga kläder och skor som är anpassade för ett aktivt friluftsliv med vandringar eller löpning i skog och mark och hårt arbete ute på fälten.

Dalarnas hembygdsförbund

Hembygdsrörelsen är stor i Sverige och har drygt 400 000 medlemmar i någon av de 1800 hembygdsföreningar som finns i landet. Bara i Dalarna finns det ca 90 föreningar, med totalt ungefär 20 000 medlemmar. Dalarna är en av de regioner som var extra tidiga med att ansluta sig i hembygdsföreningar, och dessutom att förena sig i hembygdsförbund där flera hembygdsföreningar samlades i gemensam sak.

Hedemora bygdegård är en av de första i sitt slag. 1908 flyttade och uppförde hembygdsföreningen i Hedemora en parstuga från slutet av 1700-talet. Tanken var att visa upp hur livet var på 1700-talet och samla och vårda byggnader till eftervärlden. Vid starten var där ungefär 8 byggnader, men inom ett decennium hade ytterligare ett antal hus flyttats till hembygdsgården. Senaste tillskotten inkluderar Bagarstugan och Logen som uppfördes 1998 respektive 1993. Förutom husen finns det cirka 4 500 föremål från gamla tider. Bland annat då liar från tiden då smide av liar var en viktig handelsvara för Hedemorasmedarna. En inspirationskälla till denna hembygdsgård var Arthur Hazelius projekt Skansen i Stockholm som öppnade 1891, en annan inspirationskälla var Kulturen i Lund.

Carl Gustaf Ancarkrona var en av grundarna och entusiasterna för Dalarnas Hembygdsförbund som bildades 1915. Dalarnas Hembygdsförbund gick senare ihop med Dalarnas fornminnesförening, som bildades redan 1862. Sedan hopslagningen har det kallats Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund. Hopslagningen av de bägge förbunden skedde år 1930.

Dalarnas hembygdsförbund är i sig en del av Sveriges hembygdsförbund, och båda dessa organisationer grundades 1915. Hembygdsförbundet i Dalarna arbetar för att värna om Dalarna och dess bygders kulturhistoria, samt att stödja och främja den lokalhistoriska forskningen. Med tidens gång har arbetet för att bevara miljön blivit en del i hembygdsförbundens arbete. Idag samarbetar hembygdsföreningarna och hembygdsförbunden med länsstyrelserna, kommunerna och andra folkrörelser samt organisationer som arbetar med kulturvård. Det anordnas också kurser, seminarier och konferenser för att diskutera hembygdsfrågor och berätta om kulturhistorien. Ofta sker också utflykter ut i naturen organiserade av hembygdsföreningen.

Oxbergs hembygdsförening

Oxberg som är belägen i Mora kommun i Dalarna, är en socken som lockar den som är intresserad av friluftsliv, fiske och camping, såväl som den som är kulturhistoriskt intresserad. För den fiskeintresserade finns såväl Oxbergssjön med gädda och stora aborrar, Gosängarna med röding och öring såväl vintertid som sommartid, eller Spjutmodammen, som framför allt har gädda och abborre. Campa får du göra enligt allemansrätten och det finns många vattendrag, som Österdalsälven, som är populära att stanna vid.

Många är de fäbodar som finns välbehållna och som lockar turister från såväl utlandet som olika delar av Sverige. Har du tur är du i närheten när det anordnas musikkvällar i fäbodarna. Kulning är en sångteknik som användes som lockrop av kvinnor som gick på fäbodarna förr i tiden, och är något som fascinerar många människor. Tekniken i kulningen innebär ett enormt högt tryck i lungorna och ger höga toner som kan höras flera kilometer bort. Speciellt magiskt kan det bli intill en tjärn eller sjö när ljudet sprids över vattnet och ekar tillbaka.

Hembygdsföreningen har funnits sedan 1967 och har ungefär 140 medlemmar. På sommaren har fäbodvandringar anordnats och flera skrifter har utgivits av föreningen. Föreningen har också i sin ägo ett antal byggnader såsom Axi kvarn, det gamla Missionshuset och Oxbergsgården, den tidigare stationsbyggnaden.

Den som gillar att plocka bär har många samtyckare i Oxberg, och skogarna fylls med såväl bär som plockare när tiden är mogen. Blåbär, lingon och hjortron kan du hitta i skogarna, men du kan inte räkna med att få hjälp med att hitta ett bra bärställe – det behåller de gärna hemliga. Badar är det många som gör om sommaren, och i östra delen av Oxbergsjön finns en badplats med sandstrand och hopptorn, men även om vintern finns det både bassängbad och möjlighet till bastubad. Mest känt är trots allt Oxberg för att vara ett stopp i Vasaloppet, och många är de skidåkare som passerar Oxberg i Vasaloppstider, men även om sommaren som vandringsled.